Varför går åren så snabbt, och jag tittar med fascination på alla förändringar som händer runt omkring..,
Det känns som det var igår jag tog studenten, och av denna anledning känner jag mej fortfarande som 19 och absolut inte som 24 :/
Man har hunnit flytta hemifrån, och därefter tre lägenheter, man har sommarjobbat, man har haft praktik och man har startat sitt arbetsliv, för att sedan återgå till att vara arbetslös. Detta ständiga söka jobb känns kämpigt, speciellt med tanke på att det inte går ngt vidare..
Jag tittade runt på lunar en dag, för det är ju alltid spännande att kika på människor som man en gång i tiden umgåtts med, men aldrig ser eller pratar med nu för tiden, men på den kuppen upptäcker tjejer i 12-14 års åldern som ser ut som...ja, vad ska man säga...alldeles för sminkade och vågat klädda för min smak...
När jag var 12, då lekte man med sina kompisar och man klädde ut sig och kanske låtsades sminka sig hemma i sitt tjejrum, men inte spacklade man på sig flera lager underlagskräm, rouge, ögonskugga i alla dess kulörer och massor av maskara? För att sedan trampa runt på stan och kika på grabbarna i sina epa traktorer åka runt runt, och ständigt driva människor till vansinne utan ljuddämpare...eller en trimmad 240a som ser ut som fan?
Kan ju inte klaga så mycket på det hela, med tanke på att man själv var en 17 åring som tyckte det var hur tufft som helst att åka 245a och driva andra människor till vansinne...men jag var iaf 17 och inte 12-13 år! Är det rätt...ska man ens vara ute en fredag lördag i den åldern nere på torget? Eller har jag missat ngt i utvecklingen, som kommer göra mig till en otroligt sur kärring många år i förtid? ;)
Har ju iofs en automatisk gnällhet gentemot människor som är från 4 år upp till 15-16 års åldern, men anledningen är enkel, de väsnas otroligt mycket genom alla år, beter sej hur som helst och har dessutom tillåtelse att göra det, det finns ingen som gör ngt åt det, och det driver mig till vansinne....vem är jag att komma och säga till andra människors barn att hålla käften...?
Med tanke på att åren bara rullar iväg, så undrar man hur ska man hinna med att göra saker innan man är 95 och ligger för döden? Rätt vad det är så är man där!
Vad ligger på listan...göra en karriär eller ngt liknande, iaf ha ett jobb man trivs med, tycker är roligt, spännande och samtidigt utmanande? eller nöjer man sig med första bästa, bara för att man inte orkar sträva vidare? Vad vill du bli när du blir stor?
Sen ska man ju gärna ha ett hus, några ungar och den man älskar hos sig oxå...(och jag lägger gärna till en hel hög med gojjor oxå, för de är alldeles fantastiska! :o)) Hinna med att resa till ett land med blått hav, vita stränder och vajande palmer? Lära sig andra språk...uppleva lite, åka till asien kanske? Bygga ett eget hus efter egna ritningar, inreda hela huset i sin egen smak precis som man alltid önskat? (Är man då en person som aldrig nöjer sej, kan det ju sluta hur som helst;)) Köpa drömbilen och äga den helt själv?
Listan kan nog göras vääääldigt lång, men jag känner mej förvånansvärt nöjd som det är för tillfället...det enda jag riktigt riktigt vill ha nu är ett jobb..bortsett från det, så har jag en bil, ett hem, en underbar gojja, och fantastiska Martin! *puss* Behövs det mer? Nej, inte i nu läget!
Att uppskatta det man har för närvarande är nog bland det svåraste man kan göra, för den ständiga "jag vill ha" smyger sig in med jämna mellanrum, vilket resulterar i att man inte stannar upp och tänker "oj, vad lyckligt lottad jag är som har allt detta!"
Men jag är nöjd! För stunden...känslan kommer nog smygandes såsmåningom, men att uppskatta det jag har nu och riktigt suga in det, det gör mej lycklig! |
