Lilla Larsa

...vad som händer i framtiden?

Jobb kan vi ju knappast räkna med att ha. Eller?

Med tanke på att vi blir fler och fler i Sverige, samtidigt som många företag (främst industrier, men även till viss del administration) flyttar utomlands, de som börjar närma sig pensionsåldern ska enligt förslag fortsätta jobba ett visst antal år 70-75? och sjuka ska bli utsparkade från sina företag för att sättas ut på arbetsmarknaden och kämpa tillsammans med alla andra om jobb, förtidspensionärer eller sjukpensionärer ska börja jobba deltid så gott de kan, de som har varit insatta i någon slags åtgärd som t ex plusjobb har förlorat den möjligheten också..för att inte glömma att man kan i evighet anställa personer som "visstidsanställda" för att på det sättet inte ge någon trygghet som fastanställning, dessa ständiga timanställningar...

Bara för att man är ung så verkar det inte väntas att man vill ha trygghet i form av en fast anställning och en fast inkomst och att kunna hinna med sin familj, sina vänner och sitt hem.

Givetvis ska alla ha rätt att jobba om de vill, men att tvinga människor som inte kan eller inte klarar av det...jag kan inte se att något bra ska komma av det. Det hela kommer ju sluta med att företag tar in någon en period, gör sig av med den för att ta in en ny. Så fort någon börjar kräva mer i lön för att de kan jobbet bra, har erfarenhet o s v, då ska de sparkas ut. Nej, att man har ångest är väl inget att ifrågasätta?

Vart är alla de här jobben som regeringen lovade när de blev valda...jag har personligen inte sett eller hört något om det...eller är det verkligen så att de har funnits där, men överskuggats av alla varsel, alla företag som flyttar? I såfall vill jag ju knappast säga att det är extra många jobb som tagits fram, utan snarare jobb som ersätter de nuvarande varlsen som skakar landet.

Är själv på väg ut på arbetsmarknaden IGEN efter avslutade studier. Känns inte vidare kul. Har varit på intervju och hoppas på det jobbet. Fast anställning direkt utan provanställning, bra betalt och det finns i hemstaden! Att inte behöva pendla, vilken dröm! Å andra sidan är jag villig att pendla, för att få jobb i hemstaden som är inom ett område man är intresserad av är inte alltid det lättaste...men att kanske...bara kanske jobba med gångavstånd...vilken känsla!

Näe, lycka till allihop! Vi behöver hålla ihop och kämpa på tillsammans. Bevisa att Sverige inte är ett land utan kompentens eller vilja! Kämpa lite! Ska det verkligen vara så j*vla viktigt med billigaste arbetskraften...kvaliteten då? Eller transportavstånden? Dessa ständiga tjat om miljön och sen flyttar vi så mycket av produktion utomlands som möjligt, för att sen skapa en onödig transportsträcka tillbaka igen när vi ska köpa produkterna...

Åhh, man blir bara förbannad!